Inlägg publicerade under kategorin Spovs anekdotcentrum

Av Spov - 16 september 2009 22:14

Idag var jag skämmig på jobbet, för jag gjorde ett grammatikfel (på en sak jag egentligen har total koll på) på tavlan framför nya kvällselever. När jag skulle förklara det hela och allt. Kul kul, helvete. Det var jobbigare än när jag för två veckor sedan råkade rita en snopp på tavlan när jag skulle förklara "päron" för mina nybörjare. Då var jag iaf inte inkompetent utan bara "dålig på att rita samt vulgär".


Uuuh, jag är så kass ibland.



Ps. päron och snoppar kan faxit vara rätt lika. :C

ANNONS
Av Spov - 27 mars 2009 19:24



 Såhär började det hela. En vacker dag satt denna komposition över mitt skrivbord i arbetsrummet. Eller, egentligen började det hela långt innan, när vi pluggade och lekte leken "vad skulle du helst tatuera om du var tvungen". Ja, ni fattar. Dock tror jag inte att resterande kollegor fattar, därav det småjobbiga. 

 Eländet fortsätter, även denna finns vid mitt skrivbord. Det här är nog den vidrigaste. "Åh, gillar du delfiner?" frågade kollegorna. Man kan liksom inte svara "Nej, jag hatar dem" heller. 



Även denna kreation pryder min arbetsplats. "Åh, vad roligt med en PERSONLIG arbetsplats" tyckte en kollega som inte känner mig.

Denna kaka bakade Ania till min namnsdag. Ambitiöst.

 Här har det ballat ur totalt och jag blir beskylld för att vara en delfin i människokropp. Som tur är har chefen sagt åt Ania att inte mobba mig mer, för jag kan bli ledsen. ::



 Ps. Jag är genuint lycklig över att få jobba tillsammans med Ania för det blir roligare så!



ANNONS
Av Spov - 5 mars 2009 18:45

Stod på tavlan när jag kom in i klassrummet i morse. Mina elever är snuffiga och fina. Ania också, hon hade bakat en kaka till mig. Jag har aldrig någonsin blivit såhär firad på en simpel namnsdag. Jag har även fått en rökt sik (= det godaste!) av Andersson. Himla bra allting! (Men Ania kunde förstås inte hålla sig från den jävla delfinmobbningen idag heller. Jag återkommer om trakasserierna när jag har fixat bilder.)

Jag har fem timmars övertid hittills denna vecka. Jag är trött. Men det är roligt att jobba för det händer saker hela tiden. 

sms

Av Spov - 3 december 2008 21:43

"Välkommen på fest den 20 i 12:e kl 20.00 hemma hos Tove! Det bjuds på vin och överraskning av värdinnan! Nu har jag bokat biljett!"


Fint sätt att berätta när man kommer hem. Jävla lillebrorsjävel. Tur för honom att jag tycker så mycket om honom att jag ändå blir jätteglad och börjar fundera på vad jag ska hitta på för något spännande.

Av Spov - 28 augusti 2008 23:22

Till vår tomt på Hölick, som inte direkt ser ut som det normala människor menar med tomt, lockas en hel del djur. De verkar tycka att blåbärsris och sand i kombination med avsaknad av inhängnad är en bra deal. Förra året hade vi många bofinkar där. Jag minns särskilt och med extra värme bofinken Tjock-Bosse som åt mest och hade seriösa svårigheter med flygningen. (Han klarade sig nog inte över vintern.) Pappa köpte mängder av fågelmat som han hängde upp i bofinkarnas favoritträd. Tyvärr var detta träd även ekorrarnas favvo, vilket resulterade i att de åt upp maten för fåglarna gång på gång. Ekorrar är ju söta och så, så man iddes ogärna jaga bort dem, men det blev ändå en ohållbar situation i längden med ekorrarna och fågelmaten eftersom de hann ta hela skiten inom en halvtimme varje gång. I år har vi ingen fågelmat. Vi har i stället fått större husdjur, nämligen räven Mikal och Farbror Grävling. Mikal är ganska orädd och nyfiken och vi lade (eller lägger, pappa är fortfarande kvar där) ut rester till honom varje kväll. Då vi tyckte att det var lite väl schablonmässigt att kalla honom för Mickel bara för att han råkar vara räv begåvades han i stället med den lokala varianten av samma namn - det gäller trots allt en äkta hälsingebo. Så fort mörkret faller dyker Mikal upp och leker sedan på tomten till och från under hela natten. Ibland kommer även Farbror Grävling. Han är mer skygg än Mikal och kommer alltid lufsande genom blåbärsriset för att stjäla Mikals mat. En natt hörde vi fräsande ljud utanför fönstret, så vi släckte ned inomhus och tittade ut. Mycket riktigt stod Farbror Grävling där och åt medan Mikal svansade runt och inte riktigt vågade närma sig. Värsta showen från första parkett! För övrigt var jag sjukt rädd för att stöta på Farbror Grävling och vågade knappt gå till dasset då det var mörkt. (Jag halvsprang varje gång med stor ficklampa och lystrade spänt efter ljud och runt runt i huvudet som ett mantra tänkte jag på pappas "dnndn eh dnnd den är öö mycket mer rädd för dig än vad du ööö är för den" vilket jag sedan jag som foster utvecklade öron fått höra om i princip alla djur.)


En annan dag hjälpte jag och pappa en jättefin kopparorm som prompt skulle till andra sidan vägen. Vi manade på den med en kvist och blockade trafiken med våra cyklar. Det måste ha sett sinnessjukt ut men det var det värt.





Mikal. Mamma blev orolig i telefonen för att hon hade hört på radio att man inte skulle hålla sig med tama rävar eftersom de kunde ha rabies, men ni ser ju själva att Mikal är frisk som en nötkärna.







Av Spov - 7 maj 2008 01:13

Pappa har deklarerat hela helgen för att han har så krånglig deklaration eftersom han gör avdrag som i och för sig är helt korrekta men som normala människor inte vet existerar. Exempelvis för sin postbox (han är den enda privatpersonen i Sverige som äger en sådan, fråga mig inte varför) och för bankgiroavier. Han fixar även min deklaration trots att jag inte ber om det, men det är ändå rätt soft för jag har också trixig deklaration, men inte på grund av någon postbox.


Hur som helst, pappas deklarationshelg är en årlig happening som påverkar hela familjen eftersom pappa river sig i huvudet extra många gånger då samt har extra kort stubin. Deklaration har man sedan barnsben förstått är något överjävligt och mycket viktigt. Så i lördags, när jag skulle dit för att underteckna eländet, bad min bror mig att föreviga det hela (alltså det överbelamrade vardagsrummet innehållande 188832 pappershögar, kvitton och gem, ni hajar) med några bilder. Bilderna blev tyvärr jättedåliga och tråkiga för att det inte går att fota vita papper med kass mobilkamera, men när jag sprang runt där och dokumenterade lite för sakens skull fick jag syn på något alldeles extra:

samt

Detta är alltså pappas två telefoner, ena för hemnumret och andra för jobbnumret. Att det är äckligt att inte torka av siffrorna behöver kanske inte kommenteras, det intressanta är vilka siffror som verkar vara hans favorit. Jag förstår nämligen inte alls. På ena står 1 2 3 7 0 högst i kurs, och på den andra 4 5 8 och 9. Det känns som att han måste kombinera de två telefonerna för att kunna slå ett vettigt nummer men inte vet jag. Notera även högtalarknappen på den röda telefonen. Det syns inte här, men den är hans allra viktigaste knapp. Han brukar ringa 90510 till fröken ur med högtalaren på, men inte heller det kan man se på topplistan. Jag är lite besviken.

Av Spov - 4 april 2008 09:13

Klockan är bara barnet men jag har redan lyckats misslyckas med tvenne saker idag:
1. Jag gick till ILU för att få reda på att föreläsningen var flyttad till nästa vecka. Bittert, det var den enda jag hade idag och den skulle börja klockan åtta. Jag fattar inte hur kasst det kan bli, jag har kollat schemat på nätet varje dag utom igår.

2. På vägen hem skulle jag köpa lite frukost på Lutis tänkte jag. Jag var jättesugen på salami, men det låg ingen som såg god ut ute i affären så jag gick till charken och önskade en liten bit.

- Vilken vill du ha?
- Eeh DEN!, sa jag och chansade på en random korv bland ca 100 stycken.

Så fick jag en liten bit och gick därifrån och tittade på prislappen. "Vildsvinssalami 262:-". Jag fick panik och vågade inte gå tillbaka med den men insåg att jag inte kunde betala 262 kronor för en liten, liten korv. Så jag gjorde något jag aldrig tidigare gjort. Jag gömde korven i affären. Kylt såklart, men ändå, jag skäms som fan. Jag vågar inte gå tillbaka dit nu. Hilfe, var ska jag då handla?


Hoppas att resten av dagen blir bättre.

Av Spov - 27 januari 2008 17:01

I natt råkade jag bli så fantastiskt full att jag efter att ha ramlat från en stol blev lika kass på att räkna som en bekants bekant som jag inte kan nämna vid namn bara för att det här är en blogg. Klockan 4.14 försökte jag ringa taxi genom att slå 1001000. Jag tänkte att det betydde hundratusen och kunde inte komma på något bättre sätt att skriva det på. Kände dock att det var lite väl många siffror för ett uppsalanummer. Så sjukt skämmigt.


Nu ska jag laga något flottigt och ligga stilla.

Presentation

Omröstning

Vad heter du som läser här?
 Frida
 Guffa
 Nina
 Celina
 Martin
 Jenny
 Annat

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ En spovs försvarstal med Blogkeen
Följ En spovs försvarstal med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se